Ja för det första visar vågen plus. Inte alls kul. Det har blivit allt för mycket godsaker på sistone. Kollade mig i spegeln igår i bikini ich kände mig lika stor som förr. Ne nu är det slut på det här. Jag vill inte bli som förr. Jag erkänner att jag har ett sockerberoende och det är lika jobbigt som vilket annat beroende. Inte alls lätt att bli av med! Den vänstra bilden är från USA i april och den högra från igår.
Ser ut som jag gått upp massor! Ne nu fan! Inte detta liv jag vill ha!
Och det där med vänner och familj. Vad ska jag göra? För det första är det nog såkallade vänner! Liksom ingen som bryr sig. Att jöra av sig är grymt svårt. Ja jag hör faktiskt av mig till dem men när dem inte hör av sig till mig skiter jag i det. Då finns det inget intresse i att ha kvar bekantskapen. En vän från Linköping sa att hon skulle komma upp hit efter midsommar när hon har semester. Hon har liksom inte ens hört av sig och frågat när det funkar. Och nu jobbar jag varje dag och på helgerna är jag upptagen. Så det kommer inte gå! Det känns skit att bara för att man flyttar så är det grymt jobbigt att ses eller höra av sig. Jag flyttade inte till världens ende precis.
Min mor är en annan historien. Började på alla hjärtans dag, en dag som jag tycker är kommersiellt skit. Jag kan älska min mamma alla andra dagar om året och säga det alla andra dagar samt ge presenter. Så i år sade jag inget på morsdag (samt för att jag inte tyckte hon hade agerat som en bra mamma). Dagen eftet skrev min mor ett inlägg på FB där hon indirekt hängde ut mig och min bror som inte grattat henne. Då blev jag fly förbannad och konfronterade henne. För det är samma sak här. Jag har enligt henne flyttat till världens ende. Det är ett års planering innan man kan åka hit, 15 mil bort. Det är bara en massa ursäkter för att inte hälsa på.
Ska tillägga att jag hälsar på när jagg är i Linköping, dock inte de senaste gångerna av olika skäl. Men i alla fall så sa jag att hälsar inte hon på mig hälsar inte jag på henne. Sedan har vi inte pratat sedan morsdag. Ja kalla mig löjlig och tyck vad ni vill. Men jag orkar inte vara den enda som bryr sig! Punkt. Och det gäller alla nära och kära.
Får man fly livet? Starta om på nytt??
Det ssom är bra nu är att jag och sambon har lite olika projekt på gång! Mer om det kommer senare!
Min resa till ett smalare liv 